Dom kallar det "pacifier"...

... eller guds gåva till småbarnsföräldrar.

Viggo är ju inte så gammal, och vi hade väl tänkt att vänta lite till innan han skulle få börja med napp. Men efter en tung, väldigt tidig morgon bestämde jag mig för att det var dags. Fia hade låtit honom smygtesta lite igår kväll, men han verkade då inte intresserad.

Jag fick truga en del, men när han väl hajjade grejjen, var vi överens om att detta var en bra sak. Han blev tyst och somnade direkt med ett nöjt leende. Jag insåg att tystnad kan vara något något väldigt vackert.

Succén följdes upp vid läggningsdags för några timmar sedan. Denna lilla fantastiska sak av plast, förvandlar mitt barn från ett rasande monster till en rofylld ängel.